Nej, det är absolut inte jämna år. Det var det ifjol höstas, men då hade jag ingen energi att fira. Så nu uppmärksammar vi blåbärens 11 år i stället. Hösten 2013 hade jag visserligen redan en studieplats vid Yrkeshögskolan Novia, men eftersom jag redan tackat ja till ett lärarjobb sparade jag min plats. Och sparade man på den tiden så sparade man i två hela år. Första året jobbade jag som planerat. Andra året gjorde jag inhopp, men eftersom formgivningsivern var stor valde jag att också gå en kurs på Novia via Öppna YH. Under kursen Rumsligt designprojekt fick vi lära oss grunderna i mönsterplanering. Med en tydlig målgrupp i åtanke skulle vi göra moodboard, skissa och planera mönsterrapport (hur motivet upprepar sig) för att slutligen gå in i trycksalen och trycka metervara för hand på olika textilmaterial.
Moodboarden har jag naturligtvis kvar. Den består av bilder från inredningstidningar, prydligt utklippta och sammanfogade till ett collage på tjocka svarta kartongsidor. Jag tänkte mig att målgruppen skulle bestå av människor mitt i livet. Mitt i livet, när en inrutad vardag kan behöva balanseras upp med mjuka mönster inspirerade av skogens anspråkslösa rikedom och fräschör. Runda former skulle mjuka upp ett annars stramt uttryck. Friska blåbär skulle få ta plats i hemmet.
I skissprocessen uppmanades vi testa olika uttryckssätt och material. Jag hade en vision om att blåbären skulle bölja över tyget för att ytterligare framhäva det mjuka. När motivet var valt och mönsteridén formad skulle jag putsa mönstret digitalt. Jag kände mig totalt borta. Både dataprogrammet och Mac-datorerna var nya för mig, men steg för steg fick jag guidning genom processen och ut kom en tryckfärdig mönsterrapport som överfördes till tryckramarna.
Att trycka mönster för hand är härligt, men också spännande och väldigt tidskrävande. Det krävs att man har tungan rätt i mun och mäter noggrant, annars är det lätt hänt att det blir fel någonstans. Men belöningen man får när mönstret växer fram över tyget är oslagbar. Hantverket ger en speciell känsla.
Min första version av blåbären såg inte ut som det mönster du kanske sett. I ursprungsvarianten böljar bär och blad fram i tygets längdriktning. Kedjorna skapar en rörelse genom att sinsemellan svänga mot och bort från varandra. En del bär var också färgade. Jag har kvar mina tre meter i orört skick, för jag nänns inte klippa i mitt allra första handtryckta tyg med mitt första egna mönster. Så här ser det ut:
Under feedbacksamtalet lyftes idén om att plocka ut bäret skilt för sig och jobba med bara det motivet. Så föddes BLÅBÄR med tre rader av på varandra radade bär, som en bild, och mönstret BLÅBÄRSSKOG med upprepningar av enskilda bär.
BLÅBÄR har mest figurerat på kuddfodral, så länge jag ännu tryckte för hand. BLÅBÄRSSKOG däremot har levt livet på kuddfodral, kökshanddukar, börsar, väskor och till och med som väggmålning under en utställning.
Färgsättningen har varierat genom åren, men i övrigt tycks mönstret stå sig över tid. Först ut och med elva år på nacken kan man nästan påstå att det blivit en klassiker.
I min portfolio beskriver jag mönstret så här:
Tänk dig en varm sensommardag i skogen när mogna blåbär i hundratal pockar på uppmärksamhet och vart du än vänder dig ser bären lika stora och fina ut. Mönstret BLÅBÄRSSKOG tar dig till den skogen.
Hurra för tidlösa mönster! Hurra för BLÅBÄRSSKOG!
Den senaste i raden av BLÅBÄRSSKOG produkter är kökshanddukarna i rosa, där 5 € av försäljningspriset går direkt till cancerforskningen. Här ser du vilka BLÅBÄRSSKOG produkter som finns i sortimentet just nu.