Innan designgaraget var designgaraget liknade det mest ett förråd. Den officiella benämningen var ”hobbyrummet”. För redan långt, långt innan det fanns ett företag fanns det visioner. Drömmar. Längtan om att utöva någon form av kreativt skapande och ha ett rum tillägnat detta. Där man utan att vara i vägen skulle kunna umgås med materialen, odla idéer och med händerna forma något konkret.
Redan för tjugo år sedan fanns den tanken hos mig – ”det kan hända att jag någon gång kommer röra mig i den riktningen och därför kan det vara bra att förbereda ett rum”. Rum för något. Något outtalat kreativt. Så vi ritade in ett rum i garaget. 16 m² tillägnade kreativiteten. Och eftersom jag vid den tiden i livet inte visste vad det skulle handla om, än mindre kunde ana att det skulle anta formen av ett riktigt arbete, kallade vi det rätt och slätt ”hobbyrummet”.
För att det skulle vara trevligt att vistas där planerade vi in ett ordentligt fönster mot trädgården. Betonggolvet var tillräckligt oömt, men väggarna kläddes med gedigen träpanel, och i ett hörn förbereddes för ett litet pentry (som ännu idag inte sett dagens ljus). Så föddes hobbyrummet, som snart möblerades med en vägghängd gammal snickarbänk som jag fyndat från en skola, ett stort skåp och min farfars hemsnickrade bord, på vilket det i tiderna bakats rågbröd till storfamiljen. Sen fyllde vi på med allsköns bråte och skrymmande föremål som skulle förvaras någonstans. Just det ingick väl inte i visionen, det bara blev så. Men kreativiteten flödade likväl i rummet. Det var där jag böjde till trådslöjden och senare sydde (och fortfarande syr) textilprodukter.
Hobbyrummet fyllde de kreativa behoven. Problemet var att rummet inte var presentabelt nog för besökare. Det hände sig ibland att kunder hörde av sig och ville komma på butiksbesök. Men jag hade ju ingen butik. Det löste sig så att jag kånkade in alla plastbackar med produkter till vardagsrummet, tog en svängom med dammsugaren och kollade med familjen att alla var påklädda innan kunden kom. Efteråt var det bara att packa ihop allt och bära ut igen. Håhå. Det gick, men optimalt var det inte.
Så hände det sig att jag blev lockad att ansöka till Konstrundan, ett evenemang med öppna ateljéer. Plötsligt kändes det extra motiverat att ta tag i förvandlingen. Nu skulle hobbyrummet bli designgaraget. Förrådet skulle bli ateljé, showroom och butik. Förvaringen stuvades om och det sista skrymmande föremålet, en tjock resårmadrass, kamouflerades i BLÅBÄRSSKOG-tyg och fick stå kvar. I september 2019 välkomnade jag mina första besökare. Då såg det ut så här:
Numera har till och med madrassen fått flytta på sig, jag har blivit med symaskiner och stort tryckbord, fyndat fler förvaringsmöbler och möblerat om. Men fortfarande är jag lycklig över detta kreativitetens rum. Tänk, nu kan jag bara öppna dörren för besökare och veta att allt är som när jag senast lämnade. Jag anar att det också känns mer bekvämt för dig som kund att stiga in i en butik än i familjens vardagsrum. Under vårens loppisrace som försiggick i grannskapet hittade nästan 100 personer till designgaraget på några få timmar. Hundra personer på 16 m²! Det såg jag inte komma då, för tjugo år sedan. Men allt är möjligt. Kanske börjar det med en vision om ett rum.
Blev du nyfiken på att besöka designgaraget? Vi har inga regelbundna öppethållningstider, men jag brukar säga att det är öppet alltid när jag är hemma. Ta kontakt så öppnar jag dörren för dig. När du handlar i webshopen kan du också välja att hämta din beställning från Forsbackastigen 6 om du vill, och då är det designgaraget jag menar. Välkommen!