Nu är min utställning ”Från hantverk till mönster” officiellt öppnad. Vernissagen för alla tre utställningarna på museiområdet gick av stapeln häromdagen och trots värmeböljan var det många som kom ut för att dela upplevelsen. Tack till er – det värmer (inombords, på ett bra sätt)!
Jag nämnde senast i bloggen att det här är min första soloutställning någonsin. Jag har några gånger tidigare ställt ut tillsammans med andra, men aldrig förr ensam. Det innebar också att jag den här gången skulle ansvara för hela upplägget själv. Man tänker kanske att det mest är utställningsverken som behöver förberedas och när de är färdiga är det bara att hänga upp dem och så är det klart. Så är det nödvändigtvis inte. Jag tyckte det var viktigt att idén bakom hela mitt mönsterår skulle bli tydlig och att man som besökare skulle förstå varifrån jag fått min inspiration, som helhet, men också till varje enskilt mönster. Kanske är det också pedagogen i mig som sitter på axeln och vill förklara sig, hellre en gång för mycket än en gång för lite. Jag valde alltså att ha en ganska utförlig utställningslista med beskrivande texter och också bildexempel på varifrån jag hämtat inspirationen. Förhoppningsvis kan det hjälpa besökaren att förstå mina mönster. Vill man hellre tolka fritt är det förstås också alldeles tillåtet.
Jag har satt en hel del tid på att formulera mig och försökt göra det kort. Och utmanat mig själv med att försöka översätta alla texter till finska och också där hålla det kort. De senaste veckorna har mestadels gått åt till fix – småfix och större fix, inför utställningsbygge, pressinfo, marknadsföring och vernissage. Just nu saknar jag skissandet och mönsterskapandet något enormt, för den typen av kreativitet har lite satts på paus under utställningsförberedelserna. Men när jag väl har landat igen kommer jag fatta blyertspennan och komma igen med full kraft. Det finns nämligen många inspirationsbilder kvar i mitt bildarkiv och många hantverksmönster som ännu är ogjorda.
Stenhuggarens stuga är visserligen väldigt liten (en liten stuga ska ju faktiskt inte vara stor), men det kändes nog både festligt och lite märkligt att se folk stå i kö för att komma in till mina mönster. Den starkaste känslan är ändå glädje. Glädje över att jag lyckats ro i land min första soloutställning och att den nu står redo att ta emot besökare hela sommaren lång. Glädje över att jag får göra det här som jag så länge drömt om, kombinera österbottnisk hantverkstradition och mönsterdesign. Glädje över att jag på det sättet får möjlighet att synliggöra hantverket och glädje över att folk är redo att stå i kö för att ta del av mina mönster. Glädje över att jag sålt min första mönstertavla och att traditionen på så sätt ska få flytta in i ett modernt hem.
Glädje. Tacksamhet.
För den som inte hade möjlighet att vara med på vernissagen finns det nu gott om tid till ett besök. Stundars friluftsmuseum har öppet varje dag kl. 11-16, ända fram till 15.8.